Mer beröm och fortsättning önskas!

Ännu en positiv recension av "Dela lika", denna gång på specialintresserade Barnboksbloggen. Recensenten skriver "Jag hoppas att det kommer en ny bok om Cilla så småningom" - ja tänk så kul det vore!

Mer ur recensionen:

"Jag tror att även tonåringar lär uppskatta och känna igen sig i boken eftersom ju Cilla är tonåring. De teman som finns i boken är sådana teman som är väldigt centrala för bokens målgrupp, så jag tror att boken kommer att skapa stor igenkänning. /.../
Bra både att läsa i skolan och att läsas som kvällsbok av föräldrarna, inte minst för att de vuxna också ska få en förståelse hur det är att byta hem varannan vecka och sakna den förälder man inte bor med för tillfället. /.../ 
Det känns som att det finns ett hål att fylla på marknaden med böcker som handlar om barn som har skilda föräldrar och som växer upp med två hem där föräldrarna ska dela lika på barnen, samtidigt så är det ju många av dagens barn och tonåringar som har en sådan vardag." 

Läs hela Barnboksbloggens recension här.

Gästbloggare hos Barnboksnätet

Fick inbjudan att gästblogga hos en av de bloggar som specialiserat sig på böcker för barn och ungdom: Barnboksnätet.
Och självklart tackade jag ja!
Resultatet finns här.

Vinn ditt exemplar!

Bloggen Björnen sover har utlottning av "Dela lika".
Ta chansen, kolla här!
Uppdatering: vinnaren är korad, av drygt 70 som anmälde sitt intresse på bara två dagar! Kul!
Ingalill Kringberg i Jonsered avgick med segern. Grattis, hoppas den blir läst och uppskattad!

Fler läser och gillar!

"Har läst den! Jätte jätte fin! :-D"
-Gisela Frändfors på Facebook.

"Har den och den är otroligt bra!"
-Inger Eneroth på Facebook.

Mer beröm!

"Den är bra, har fint driv och behandlar ett ämne som verkligen är angeläget för många barn. Kul med matvinkeln! ´Dela lika´ är en fin historia som förtjänar att nå ut."
-Lisa, vuxen läsare, i mail.

"Jag hoppas verkligen att det intresse som boken förtjänar väcks!" 
-Anna, bokbloggare, i mail.

Charmig, varm och humoristisk!

På bloggen Barnboksprat recenseras nu Dela lika - i så positiva ordalag att jag blir JÄTTEGLAD!

”Boken berör ett angeläget ämne, skilsmässor, men separationen utgör snarare en inramning av Cillas vardag än att den innehar huvudrollen i handlingen och detta tror jag är nyckeln till bokens stora charm. Författaren lägger mycket fokus på Cillas relationer till de andra karaktärerna i berättelsen och stannar i nuet i stället för att dyka in i det förgångna.  /…/

Berättelsen är en varm och humoristisk skildring av en flicka i tonåren som inget annat hellre vill än att mamma och pappa ska leva tillsammans, att pappa ska göra sina mästerliga pannkakor och mamma sina goda våfflor och när de inte kan enas så gör de alla tre en ugnspannkaka. Matlagningsvinkeln är ett fint sätt av författaren att väva in Cillas önskemål om en helhet och lämnar inte läsaren oberörd. Recepten i slutet av boken är ett roligt inslag och får läsaren att lära känna Cilla ännu mer. Jag undrar hur Cilla har det nu?”

Läs hela recensionen, skriven av Anna Bouka, här.  

Tänk att få svara på hennes sista fråga ... skriva en fortsättning ... flera barn/unga som läst har faktiskt undrat samma sak! Om jag vill? Absolut! Har en massa idéer om vad som ska hända! Och dessutom en bra titel redan klar ...!

Hej och välkommen!

Här är förstås såväl gamla som nya besökare välkomna för att söka information om boken "Dela lika". Men om du är här för första gången kan det kanske passa att påpeka, att det lönar sig att klicka fram också de äldsta inläggen på den här bloggen. Då kan du t ex provläsa bokens första kapitel!

Presenten från bokmässan

"Barnbarnet sträckläste 'Dela lika' och sa att den var jättebra!"

-Maria Gustavsdotter, författare, som köpte boken på Bok & Bibliotek i Göteborg, trots att hon var långt ifrån säker på att den skulle bli läst av flickan som fick den i present. Men se, det blev den!

En dröm som blev sann

Med ännu en bokmässa i benen kan jag nu inte låta bli att njuta lite. Kolla in namnskylten som jag hade i förlagets monter på Bok & Bibliotek! Det står ju "författare" på den!

Ja, med tre publicerade böcker (Klimakteriehäxan, Dela lika och Att vara yngst är ett handikapp som går över) lär man ha "officiell rätt" att göra anspråk på titeln. Fast jag tror nog att jag ska använda den tämligen sparsmakat.
Vilket inte hindrar att det gick en liten glädjedallring genom kroppen när jag fick sätta den på jackan.

Författare – det var ju den framtiden jag drömde om redan som sex-sjuåring! I min gula skrivbok från den tiden står om vad jag ska bli när jag blir stor.
"Jag ska skriva böcker som alla tycker är roliga att läsa" har jag präntat. Inget hymlande där inte, ingen falsk blygsamhet. Jante kände jag inte till.

Nu är det förstås inte exakt så det är. ALLA kommer inte att tycka att det jag skriver är kul att läsa. Men rätt många nöjda läsare, det vet jag ju redan att jag har. Och fler hoppas och tror jag på! Dessutom är det nu bevisat att drömmar kan slå in, även om man får vänta rätt länge!

"Dela lika" på plats i Göteborg

I morgon börjar den, årets stora bokmässa i Göteborg.
Och "Dela lika" finns förstås med i förlagsmontern, boken är fortfarande ny.

Ännu nyare är förstås "Att vara yngst är ett handikapp som går över" och när någon frågar vad den handlar om måste jag svara att den handlar om mig. Det gör ju "Dela lika" också, även om jag är ganska väl förklädd som Morsan ...

Helene Åberg har designat omslagen. Det har hon nu gjort till alla mina tre böcker, och de ges ut av Isaberg förlag.

Dags för läsecirkel

En bokcirkel valde "Dela lika" som den bok man ville läsa och diskutera. Och att döma av bilden som dök upp på Facebook i veckan fanns alla chanser att det skulle bli en trevlig kväll ...
Uppdaterat: Damerna gillade boken, hittade en hel del att prata vidare runt och sa sig gärna rekommendera den till nya läsare. Kul!

Hurra!

"Den va skitbra. När kommer fortsättningen?"
-Viktoria, 12, som fått "Dela lika" i födelsedagspresent.

Många går skilda vägar

Mer än 25 000 äktenskap i Sverige slutade med skilsmässa under 2013. Inte sedan 1975 har Statistiska Centralbyrån noterat så många. De som valde att gå skilda vägar hade oftast varit gifta mellan tio och tretton år.

Det där betyder nog att nästa gång SCB redovisar antalet barn som blir "veckopendlare" mellan mamma och pappa har också den siffran gått upp markant. Ni vet de där ungarna som precis som Cilla i min nya bok "Dela lika" får sin värld ställd på ända.

Någon har fått för sig att "Dela lika" är ett slags handbok för familjer som är i upplösning. Så är det inte. Snarare är detta något åt feel-good-hållet. Man hamnar inte per automatik vid världens ände för att föräldrarna förändrar sin relation!

Fjorton på nytt

"Jag blev fjorton år igen!"
Vuxen kvinna läste "Dela lika" och intygar att den har vissa likheter med verkligheten ...

"Trovärdigt och spännande"

Bibliotekstjänst recenserar "Dela lika". Recensenten saknar visst "djup" men skriver också:
"Cilla lever på i sitt skolliv med tjejkompisar och killar. Store Sebbis och lille David. Inget går som på räls, det gör det aldrig i de åren. Och skilsmässan vilar som ett mörkt täcke. /.../ Skolan, kamraterna och kärleken framställs trovärdigt och spännande. /.../ Språket är välanpassat och flyter på bra."
Och det får man väl vara nöjd med!

Ny nisch: läsecirkelsbok!

Nog blev jag överraskad, positivt förstås, när jag fick veta att en liten men bokglad läsecirkel bestämt sig för att stifta närmare bekantskap med Cilla genom att läsa "Dela lika" inför sitt kommande möte.
Fem damer, i vuxen ålder, med egna erfarenheter av spruckna relationer och "delade barn" ägnar sig nu åt min bok. Sen får vi se om jag så småningom också får några reaktioner från Christina, Mariana, Annabelle, Solveig och Millie.

Då blir jag glad!

Reaktioner från läsare droppar in, bland annat på min Facebook-sida (du kan kolla själv, förstås!).
Den här gjorde mig riktigt glad: 
"Fin bok! Varm, kärleksfull o lättsam. Är riktigt berörd."
-Anita Kratz, journalist och författare. En vuxen läsare, förvisso. Men bra böcker för unga ska kunna läsas med behållning av en äldre generation!

Här ett annat citat från FB:
"I går läste jag ett par kapitel högt för mitt barnbarn ur din bok. Hon blev väldigt förtjust i den och fnissade flera gånger."
-Marianne Bokblad, lärare och författare.

Ocn när jag ändå är i tagen och skryter, här en FB-recension till:
"Boken behandlar ett allvarligt ämne, men den är inte becksvart. I stället är den såväl rolig som allvarlig. Den är också vardaglig och jag tror att de flesta på något sätt kan känna igen sig. Språket flyter lätt och ledigt så de drygt 160 sidorna tar slut alldeles för fort. Jag är inte särskilt ung längre, men jag är ganska säker på att det här är en bra, tänkvärd och klok ungdomsbok."
-Sverker Olofsson, journalist.

"Dela lika" på Världsbokdagen

1995 beslöt FN-organet Unesco att den 23 april skulle bli böckernas egen dag, Världsbokdagen.
Och nu har jag varit med om att högtidlighålla den.

Jag blev inbjuden till en skola på Kungsholmen för att prata med två elevgrupper om skrivande i allmänhet och om min nya bok "Dela lika" i synnerhet. Lite läskigt att "leka författare" men mer roligt ändå, speciellt som ungarna var intresserade och (förvånansvärt, ursäkta) väluppfostrade ...

Frågorna haglade: hur noga planerar jag innan jag skriver? (inte så värst) Hur lätt är det att få en bok utgiven? (inte ett dugg enkelt, i rådande konkurrens) Har jag fått något manus refuserat? (absolut!) Tror jag att "Dela lika" kommer att bli film? (nä, knappast) Tjänar jag mycket pengar på böcker? (nä verkligen inte!) Blir det nån fortsättning? (man kan alltid hoppas) osv osv osv.

Härligt med en ung och engagerad publik, som dessutom lyssnade uppmärksamt när jag efterföljde uppmaningen att läsa ett avsnitt högt. Valde ett med en pinsam mamma. Självupplevt ... Funkade!

"Varje förälder borde läsa!"

"Dela lika" är visserligen en väldigt ny bok, men den börjar nå läsare.

Klicka på den här länken och se vad en äkta göteborgsk bokmal, tillika lärare, Hannele på Hisingen, tänker efter läsningen! Där står bl a att "varje förälder borde läsa"! 

Och det är ju faktiskt tanken med den här boken; att både barn och vuxna ska kunna ha utbyte av den.

I direktsänd radio!

I dag var jag inbjuden som gäst till Radio Stockholm i P4 för att prata om "Dela lika". I studion fanns programledaren Lasse Persson och det blev ett drygt tio minuters samtal om barn, läsning och föräldraskap. Kul!

På plats i hyllan

Nu finns min bok "Dela lika" exponerad i bokhandelns hyllor!

Vill du köpa bok?

Nu finns "Dela lika" hos åtminstone Adlibris, Cdon och Bokus. Fråga också efter den i närmaste Akademibokhandel! Övrig bokhandel har jag ingen koll på.
Men förstås alltid i lager hos Isaberg förlag!

Från idé till verklighet

Den skulle heta ”Dela lika”, det har jag vetat länge. Och när då äntligen det faktiskt skulle bli en bok behövdes också ett omslag.

Jo, jag hade en idé om hur det skulle se ut. Tänkte på de där delbara hjärtana som finns att köpa hos guldsmeden, med två kedjor. Avsikten är att man delar hjärtat mellan två förälskade människor eller kanske mellan två kompisar. Med var sin halva runt halsen påminns de alltid om varandra, och för man ihop delarna blir det en helhet igen. De tu blir ett, symboliken kunde inte vara klarare.

Så skred jag till verket. Klippte ett hjärta i aluminiumfolie, delade det lite lagom taggigt och la halvorna på en grön tröja. Saxade bokstäver ur några hyggligt stora tidningsrubriker. Letade upp två halsband och voilà! en omslagsidé!

Den föll i god jord hos förlaget, som lyckades bortse från hur otroligt ful och grovt tillyxad bilden var när jag skickade över den.

Men sedan hände det saker! Helene Åberg, en multibegåvad människa som är både min kompis och kollega tog sig an uppdraget att göra ett bokomslag, ett riktigt. (Hon gjorde också omslaget till min bok Klimakteriehäxan.)

Nu ser ni resultatet – och gillar det, förhoppningsvis. Likheterna med mitt första utkast är inte stora och tur är väl det!

Vad är då det här för en bok?

"Dela lika" handlar om Cilla, som hamnat i en alldeles ny situation: hennes föräldrar ska flytta isär och hon ska bli en veckopendlare mellan två hem, precis som så många andra svenska barn.
"Dela lika" är utgiven av Isaberg förlag.
Omslagsdesigner är Helene Åberg.

Boken är på 163 sidor, i 45 kapitel, och eftersom våfflor och pannkakor spelar viss roll för historien finns också några enkla recept med. Hängivna kockar blir bara yngre och yngre!

Några "riktiga" recensioner finns av naturliga skäl inte ännu, boken är precis tryckt. Och man kan inte ens vara säker på att den alls blir recenserad. Det ges ut mängder med böcker i det här landet!
Men så här har s k smygläsare sagt om den hittills:
"Helt underbar!"
"Skönt med några fniss!"
"En fin historia som förtjänar många läsare."
"Man får se lite av föräldrarollen ur ett barns vinkel och ler igenkännande."
"Behandlar ett ämne som verkligen är angeläget för många barn. Kul med matvinkeln!"

Var så god - provläs första kapitlet!

Dela lika.

Hur kan man göra det?

Hälften-hälften.

Precis lika mycket till båda två.

Jo det är klart att man kan. På pengar. Och geleråttor. Sånt.

Men nu gällde det Cilla.

Hennes mamma och pappa skulle ha hälften var av henne i fortsättningen. Hon hade protesterat vilt och energiskt från första stund, men det hade inte hjälpt det allra minsta. Det skulle bli skilsmässa och "delad vårdnad".

-Det är det absolut bästa för allihop, hade mamma sagt tröstande till Cillas tårrandiga ansikte.

Pappa sa ingenting, inte just då. Han såg bara sammanbiten ut.

Fjorton tusen gånger, minst, hade Cilla ställt frågan hon hade rätt att få svar på.

Varför?

Inget svar hon fått kändes bra eller ens riktigt ärligt. Nej, pappa hade inte blivit kär i någon annan. Mamma hade absolut inte heller träffat någon ny – sådant hände ju annars, Malin i parallellklassen hade till exempel fått dubbla uppsättningar av föräldrar på en enda kort sommar.

Men det gällde inte i Cillas fall.

Nej, de hade bara tröttnat. "Växt ifrån varandra", "glidit i sär" – sådana uttryck dök upp hela tiden.

-Men jag då? Har ni växt i från mej också? Eller glidit i väg?

Nej, naturligtvis inte. Hur kunde hon tro??? Sina barn tröttnade man aldrig på. Tvärtom, ungarna älskar man jämt, sa mamma. Hur stora de än blir och vad de än gör, fyllde pappa i.

Så på det viset var allt precis som förr.

Hur kunde det vara det? Cilla orkade inte fråga en gång till. Allt var bestämt, två nya lägenheter stod klara för inflyttning. Inte precis bredvid varandra men ändå på hyfsat avstånd från skolan. Och Cilla skulle nu bo varannan vecka hos pappa, varannan hos mamma. Hon fick själv bestämma var hon ville ha sina gamla möbler. Och sedan skulle hon få nya, ny säng – kanske en bredare?, ny bokhylla – kanske  en större?, nya gardiner, ny matta till rummet i den andra lägenheten. Det skulle också vara fritt fram att bestämma färg på väggarna, både hos mamma och hos pappa. Det verkade knappt finnas några gränser för hur mycket Cilla plötsligt hade blivit stor nog att bestämma alldeles själv.

Men allra helst ville hon bestämma att ingenting skulle förändras. Kanske försvann alltihop som en ond dröm om man bara blundade hårt och tänkte på något kul?

Nej. Det var avgjort.

Tidigt på morgonen nästa dag skulle flyttgubbarna komma.